Ibland känner man att man inte märks, syns och vad man säger/tycker spelar ingen roll.
Det är inget roligt att känna så.
Tänkt att känna sig sån i familjen eller med sina vänner. Men det med vänner har det inte varit sen jag var liten. Man känner sig utstött om jag använder rätt ord.
Som ett väldigt bra uttryck. "Gud gav dig två öron & en mun, så snacka mindre & lyssna mer"
Tänk om alla människor skulle vara såna, så skulle det vara enklare iaf vad det känns.
Ibland skulle jag bara önska att allt skulle bli som vanligt igen, då skulle jag inte känna som jag gör.
Är ganska dålig på att beskriva saker men jag gör så gott jag kan.
Jag hoppas att ni förstår hur jag menar.
Tack & hej för mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar