känslor.

Sitter och tänker på hur min morfar mår just nu, tkr att det är skit jobbigt att han har cancer, minns så väl när mamma berättade för mig , kom ihåg att jag sov 2 timmar den natten och gick till skolan dagen efter. även fast jag inte pallade med skiten. , och sov dåligt och åt dåligt dom två första veckorna , men nu har det ju blivit lite bättre som tur är.
Jag försöker inte tänka på det så mkt men det är ju svårt.
Ibland är de det enda jag tänker på , då blir det jobbigt , nu när vi var hemma hos dom vid jul hade han bara gått upp  2 kg så han väger bara 52 tror jag att det var.
Det är ju ingenting liksom, blev så glad när jag kramade om honom, men ändå jobbigt samtidigt eftersom han är blivit så smal nu så man bara kände benen på honom :/

Men jag hoppas verkligen att han blir bättre snart,  orkar inte om han försvinner, ännu jobbigare med när man inte träffar han så ofta, men blir ju så när det är en bit att åka.
Skulle göra vad som, bara han blir frisk så slipper man gå omkring och vara orolig för honom ,  när man ringer säger han att det är bra men verken jag eller mamma tror på vad han säger.
 Tror inte att han vågar men det gör ju inte saken bättre för oss.  Men förstår att han inte vill göra oss oroliga eftersom han  vet att jag tyckte att det var jobbigt när jag fick  veta  hur det låg till med honom men det är bara att hoppas på det bästa.

Älskar dig morfar <3